Skrivet av: K2 | 29 januari 2011

Tom Greco – Slutet för pengarna och civilisationens framtid

Tom Greco är en känd alternativekonom som förespråkar ett system med ömsesidig kredit skapad av privatpersoner och företag. Med räntefria decentraliserade krediter skulle världens överflöd kunna utnyttjas fullt ut, utan ett strukturellt tvång av tillväxt, och samtidigt skulle marknaden bli friare än den någonsin varit sedan det nuvarande centralbankssystemet inrättades. Han menar att makten över samhällets kredit måste flyttas från bankerna och deras ”fractional reserve lending” till företag och individer som på ömsesidig basis godkänner varandras monetarisering av respektives tillgångar.

Detta ger upphov till elektroniska- eller på papper bokförda krediter som möjliggör handel. En individ har alltid tid att byta och ett företag har alltid olika tillgångar att byta och därmed skulle penningsystemet alltid beskriva reala värden. Skuldberg av dagens mått skulle inte existera eftersom ingen räntekomponent skulle adderas till krediterna. Idag är som bekant varje slant i samhället räntebelagd vilket gör att gamla lån förr eller senare måste täckas med nya. Detta gör att penningmängden, ett gigantiskt skuldberg, ständigt måste öka vilket tvingar den reala ekonomin att följa med.

Grecos bok ”The End of Money and the Future of Civilization” redogör grundligt för teorierna kring systemet med ömsesidig kredit och hur handelsgrupper kan organiseras. Redan idag används systemet av hundratusentals företag världen över som handlar med överkapacitet och överskottsvaror för att spara kontanter. Detta organiseras i kommersiella bytesringar av vilka det mest kända exemplet är Schweiziska ”WIR” som opererat sedan början av 1900-talet och som idag har 20% av landets företag som medlemmar. Studier har visat att WIR hade en viktig roll i uppehållandet av handeln under den stora depressionen på 30-talet. Den extra köpkraften som WIR tillhandahöll marknaden gjorde att Schweiz klarade sig betydligt bättre än sina grannländer.

När alla människor har tillgång till ömsesidig kredit behöver ingen vara fattig längre till följd av brist på pengar, menar Greco som kommit fram till denna analys efter att ha studerat alternativa penningsystem i över 20 års tid. Kanske har han rätt? I Argentina under landets stora finanskris utgjorde ömsesidig kredit cirka 15% av inkomsten hos samtliga medborgare.  Argentina kunde via detta spara kontanter som lades på skuldamorteringar istället för på folkets levnadsomkostnader (som alltså täcktes av byteskrediter). Denna byteshandel organiserades inom s.k. ”creditos-ringar” över hela landet och finns fortfarande kvar, om än i mindre omfattning.

Den kommersiella framgången för ”mutual credit” inom företagsvärlden visar dock att systemet inte behöver kriser för att ge fördelar. Men det har visat sig att bytesringarna expanderar till större handelsvolymer under finanskriser. Därför kanske det inte är så dumt att starta upp sådana här projekt under den tid som råder?

I detta klarspråkiga inlägg ger Greco sin syn på den nuvarande finansiella instabiliteten i världen och varför ömsesidig kredit är en lämplig ersättare till dagens hierarkiska, slösande och djupt orättvisa system: http://www.realitysandwich.com/worlds_ominous_reckoning

Läs mer:
Introduktion till komplementära valutor

Annonser

Responses

  1. Vilka är de enda som kan bringa ordning i kaos

  2. Han säger att det ska vara ett clearingsystem som är direkt mellan köpare och säljare. Men är inte det vad kontanter gör? Du köper en vara av någon – du har en skuld, säljaren har en fordran – du ger säljaren en 100-lapp och clearingen är klar -ingen mellanhand i form av banksystemet. Innan du köpte varan utgjorde 100-lappen i din plånbok ingen skuld till någon (ok på centralbankens balansräkning framstår det som en skuld men så länge 100-lappaen är utanför banksystemet är den inte en hållandet av 100-lappen en skuld till någon – staten kan dessutom inte sätta sig själv i skuld genom skapandet av 100-lappen så även ur balansräkningsmässsig synpunkt är det fel – förutom i USA där FED är privat))

    Som jag ser är det centrala att pengar inte ska skapas genom att någon annan skuldsätts såsom det gör idag. Krediter som pengar förutsätter alltid att någon annan sitter i skuld med motsvarande belopp. Detta skuldsättande är det centrala.

    Låt oss nu göra tankeexperimentet att en båt sjunker och 100 st överlevande hamnar på en ö och de överlevande skapar antingen ett helt kontantbaserat penningsystem eller ett helt kredit/skuld-baserat system. Vi börjar med kontant-ön

    1) Kontant-ön

    Låt säga att det på båten fanns hundra tusen kr i sedlar som hamnade på ön och dessa delades ut så att alla fick en tusenlapp var. Med tiden började dessa sedlar ansamlas hos allt färre personer och fördelningen bli alltmer ojämn. Till slut samlades alla till ett öråd och bestämde att de hundratusen kronorna skulle samlas in och delas ut jämt igen bland de strandsatta så att alla fick en tusenlapp igen.

    Min poäng här är inte att vara varken höger eller vänster. Min poäng är att kontanter kan omfördelas då de är permanenta utan att penningmängden förstörs. Jag tar inte ställning om denna omfördelning ska ske genom högerns ”trickle down” eller vänsterns skattemetod.

    Låt oss så kolla in vad som händer om ön istället använder ett kredit/skuld-system

    2) Kredit/skuld-ön

    Den andra ön skapade istället en bank som skapade hundra tusen kronor genom krediter/skulder. Men för att en kredit ska existera måste en motsvarande skuld oxå existera. Ön blev således redan från början uppdelad i de som sitter i skuld och de som sitter med krediterna – dvs en ojämlikhet är grunden för att ett kreditsystemet överhuvudtaget ska existera.

    Låt säga att de med skulder gör revolt då de tycker att det är ett parasitärt upplägg. Hur ska de då kunna omfördela krediterna så att det blir en jämn fördelning? Om de som sitter i skuld ges krediter kommer ju dessa betala sina skulder och krediten dödas – så om alla med skuld betalade sina ”skulder” skulle det inte finnas några krediter (”pseudopengar”) kvar på ön.

    Samma sak med dagens samhälle. Krediterna har ansamlats hos en allt mindre klick av befolkningen. Hur ska vi i kunna omfördela dessa till en jämnare fördelning utan att förstöra penningmängden? Krediternas andel av penningmängden är runt 97-98%. Om de satta i skuld betalar sin skuld dödas ju en motsvarande del av penningmängden. Så en omfördelning i detta parasitära kredit/skuld-system är en omöjlighet utan att förstöra penningmängden. Vi är strandsatta på kredit/skuld-ön utan att ha ett skit att säga till om. Och, som sagt. detta är ingen höger eller vänsterfråga – det är spelar ingen som helst roll i ett samhälle där kreditparasitismen härskar och politikerna är dess marionetter.

  3. 1:
    Detta system kan kompletteras med mutual credit för att skapa ökad flexibilitet och stabilitet. En enda form av pengar i ett samhälle är ett ohållbart system enligt modern nätverksteori (www.lietaer.com).

    2:

    Det finns två viktiga skillnader mot dagens system och decentraliserad mutual credit.

    1: Bankerna bestämmer på basis av potentialen för egen vinning och risk vem som ska få krediter. Detta leder till att ”stora starka” låntagare gynnas mot de ”små och svaga”. Det är ungefär samma jobb att ge lån till coca-cola som till svenssons städfirma… men den förstnämnda ger en helt annan vinst och en helt annat säkerhet på fodringen.

    I ömsesidigt kreditnätverk har alla möjlighet att erhålla en kreditram på basis av sina egna tillgångar i form av produkter eller tillgänglig tid. Därmed motsvarar varje kredit ett realt värde.

    2: Mutual Credit är räntefritt. Räntan står för ca 40% av priserna i samhället eftersom räntan läggs på produktionskostnaderna och ökar exponentiellt. Vid en övergång till ett ömsesidigt kreditsystem skulle tillväxtparadigmet därmed brytas och kostnaderna i samhället minska markant. Bankernas obskyra vinster skulle normaliseras när människor på likvärdig basis fick kontroll över sin egen kredit. Likväl skulle alla dessa enorma skuldberg som tynger ned vår ekonomi försvinna. Investeringar i samhället skulle ske med riskkapital istället för FRB vilket skulle ge ett bra underlag för en friare marknadsekonomi.

    Apropå skuldfrågan: De med negativt balanskonto kommer inte att göra revolt eftersom det de facto är de som erhåller krediterna som lånat ut till de som utfärdade dem. Alla börjar på noll. Företag A köper för 100kr av företag B som därmed LÅNAR ut sina varor och tjänster för till synes värdelösa siffror på sitt konto ,som nu ligger plus, till nätverket som helhet. Krediterna kan han sedan själv handla vad han vill med av vem som helst inom systemet. Företag A har skrivit under i medlemsavtalet att han måste nå nolläge på sitt konto inom en viss tid och att han inte får gå mer minus än han klarar av att tillhandalhålla nyttigheter till övriga medlemmar under tre månader (standard). Företag B har ingen annanstans att spendera sina krediter än inom nätverket och kommer därför att göra så. Han har ju gått back på varor och tjänster motsvarande 100kr. Vad ska han med de krediterna till om han inte spenderar dem på saker som gynnar honom? De ökar ju inte av sig självt som dagens räntebärande krediter gör. =)

  4. K2 – handen på hjärtat – tror Du verkligen på att wåra mer eller mindre folkkära PyramidMaktHavare VILL bli av med det som göder dom = den globala räntebluffen

  5. Josef: Nej, självfallet inte.

    • Således utesluter Wi wåra mer eller mindre folkkära PyramidMaktHavare och deras medlöpare.

      Därmed återstår Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna = en FÖRKROSSANDE majoritet.

      Varför händer det då hart när INGENTING ❓ – för pengar finns det ju i överflöd avbokstavligt talat – i vilket fall som.

  6. Problemet med ekonomer är bl.a att de överlag är helt sopiga på matte. För det mesta brukar de kompensera denna närmast totala brist med att svamla. De finns undantag som gjort dynamiska system byggt på differentialekvationer av lite högre ordning än ekonomer i allmänhet klarar av där bl.a inte flöden blandas ihop med ”stock” – Steve Keen är en av dessa fåtal som studerat ett rent kreditsystem som. Trots att han maximerar alla positiva delar i modellen alltid ackumulerar kapital och hamnar i Minskys kriser.

    Den Japanske Professorn Yamaguchi, som också behärskar den matte som ekonomer i allmänhet inte klarar av har omvänt gjort en dynamisk modell med enbart skuldfria pengar. Den funkar utmärkt:

    Så entydigheten i ditt ”En enda form av pengar i ett samhälle är ett ohållbart system enligt modern nätverksteori” är inte klar – långt ifrån.

    Du menar att den ö vi befinner oss på nu är legal? Där koncentrationen av krediter ackumulerats till ett väldigt få i samhället? Hur har du tänkt att omfördela dessa med hjälp av ytterligare krediter, givet den snedfördelning som existerar av få som sitter alla krediter medan flertalet sitter på skulderna? Antag att du försöker skapa nya krediter för att samhället ska kunna få de pengar de behöver – vem ska du då skuldsätta? De som redan har pengar i överskott kan du ju inte skuldsätta – de enda som återstår att skuldsätta är de som redan är i skuld eller på gränsen till att hamna i skuld – resulterande i att de med krediter får än mer medan de utan hamnar djupare i skuld. För att öka penningmängden i ett skuld/kreditsystem måste med andra ord klyftorna hela tiden öka – detta är även lätt att empiriskt visa.

    Det finns m.a.o all rätt att göra revolt mot parasitskapandet av krediter genom skuldsättning. Att ersätta den men ett annat kreditsystem som med tiden säkerligen kommer urarta igen ser inte jag som någon god idé.

    • ”Problemet med ekonomer är bl.a att de överlag är helt sopiga på matte.”

      Jo… – det är ju väl dokumentaret… – och därför borde dom hålla sig till sin egen förening (video ca 4 min) – och ej besvära oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna med sina felräkningar.

  7. Detta är inte naturen av mutual credit. Du blandar ihop det med det nuvarande banksystemet. Mutual credit är inte räntebelagt. Därför växer inte skulder utan att transaktioner av verkliga varor och tjänster äger rum. De som lånat ut sina varor och tjänster erhåller krediter och har ingen anledning till att behålla dem. Tvärtom… detta är en usel ”store of value”. Detta system skapar en marknad som är en spegelbild av dagens… det är lätt sälja men svårt att köpa. Därför handlar konkurrensen om att bli av med sina krediter och inte om att få ihop så många som möjligt för att lägga på hög. Om systemet skulle nollställas så att inga pengar fanns att handla för… no big deal, det är bara att skapa nya krediter vid behov. Det är därför detta system klarar av att beskriva överflöd i motsats till dagens system som bara klarar av att beskriva knapphändiga resurser.

    Sen kan alla penningsystem korrumperas. Inte minst statliga skuldfria system. Det är bara att kolla på the money masters, ironiskt nog, så inser man hur bräcklig denna lösning är. Lincolns, i övrigt framgångsrika, experiment krossades med en kula. Likväl fungerar detta system bara så länge staten är god. Om man läser Mammons Furstar av Richard Werner får man exempel på hur statliga system utnyttjats historiskt i Asien för att flytta reala världen från folket till kejsaren.

    Det är inte ekonomer som räknat ut det som Lietaer utgår från i sina artiklar, utan forskare på nätverkssystem. Strukturen är densamma oavsett om det det gäller pengar i en ekonomi, organismer i ett ekosystem eller infrastrukturen i ett samhälle e d. Ett hypereffektivt vägsystem utan rondeller, farthinder osv. kan flytta fordon väldigt effektivt och snabbt. Men det lär även vara kraftigt olycksdrabbat. Genom att addera rondeller, farthinder osv. minskas hastigheten på fordonen och flödet sker inte lika effektivt… men säkerheten för användarna blir högre och därmed hållbarheten på systemet.

    Detta är poängen med komplementära valutor. Jag gillar också skuldfria pengar och din japan har nog rätt i det han säger i filmen. Men han är ekonom… inte nätverksexpert. Ett skott kan slå sönder allt om hans system skulle implementeras. Men om vi hade ett integrerat nätverk av olika komplementära valutasystem, inkluderandes system med skuldfria pengar, så skulle döden av ett av systemen inte leda till några större kriser. Sannolikt skulle det även stärka de andra och/eller ge upphov till nya bättre lösningar. Bankirerna skulle inte kunna monopolisera samhällets penningmängd på samma sätt lika enkelt i en sådan ekonomi. Lika lite som staten kan bekämpa fildelning… för penningfriheten skulle, liksom fildelning, open source osv. på nätet, vara för integrerat i samhällsstrukturen.

    Det jag mest tilltalas av är ödmjukheten av erkännandet av centralplaneringens begränsningar. Ett fritt penning-ekosystem har större flexibilitet och kollektiv visdom än någon statlig institution någonsin kommer att ha… gällande att ombesörja mångfaldens skiftande behov. Och då talar jag även om de mjuka värdena…något som en statlig fiat inte skulle ombesörja då det är en ”yang-valuta” och en frukt av dagens etablerade världsbild kring vad pengar är och vad som pengar kan användas till. Om detta är jag övertygad. Men visst skulle jag hellre se en statliga skuldfri fiat-lösning än bankväldet vi idag dras med. Men jag tror inte att det kommer att innebära det idealsamhälle jag skulle vilja leva i. Det är dock möjligt att det är ett steg på vägen.

  8. […] – mer om Greco på alternativportalen.wordpress.com […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: