Joel Salatin driver en farm där transparansen gentemot kunderna är total. Som han berättar i filmen ovan kan man till och med få vara med vid slakten av ett djur man själv väljer ut och sedan tar hem till frysen. Kundernas barn får vara med och hjälpa till vid styckningen om föräldrarna går med på det och ofta tycker de att det är roligt! Det känns naturligt för dem eftersom de ännu inte anammat samhällets norm gällande slakt och döden i sig självt.
Salatin väcker en intressant fråga kring livet och döden i vårt samhälle. Hur många har egentligen sett ett djur dö och sedan styckas? Vad betyder av avskärmningen från döden för oss som människor och vårt sätt att äta? Är vi hycklare som protesterar mot t ex. jakt på söta djur men ändå gärna äter vakumförpackat kött från livsmedelsaffären?
Salatin driver en uppfödning som är mycket human mot djuren och han slaktar nästan allt själv hemma på gården. Att få tillstånd för hemslakt för försäljning i Sverige är mycket svårt och kostsamt. Här kräver myndigheterna i de flesta fall att djuren ska fraktas till ett stort industrislakteri. Följden blir att vi avskärmas ännu mer från det vi äter och djuren får lida. Jag själv skulle i alla fall mycket hellre åka ut till bonden direkt och köpa en större mängd kött, mer sällan, än att tvingas köpa det livsmedelskedjorna ger mig när jag veckohandlar. Genom en sådan möjlighet skulle jag även kunna se till att välja en bonde som jag litar på. Det jag köper på Ica eller Coop har jag ingen aning om vart det kommer ifrån. Jag vill att det kött jag äter ska komma från djur som har haft det så bra som möjligt och som ätit en för arten naturlig diet. Äter djuren artriktigt mår de bättre under sin levnad och jag själv får näringsrikare mat på min tallrik.
I ett samhälle där döden skuffas undan och är något man inte låtsas om – vad betyder det för oss som människor? Vad betyder det för våra djur som slaktas i icketransparanta industriella slaktanläggningar och föds upp under koncentrationslägerliknande omständigheter på mat som gör dem sjuka? Och ur ett människoperspektiv – Vad betyder det för våra gamla som förpassas till ett liv i passivitet och kanske ensamhet i lägenheter och ålderdomshem istället för att omfamnas av samhället (sina medmänniskor) i sina sista dagar i livet?
Som Salatin säger: ”Vi måste få ett paradigmskifte gällande djurhållning för om ett samhälle kan bete sig så illa mot sina djur kan det nog bete sig lika illa mot sina människor.”
Läs mer:
Polyface Farms – Köttproduktion på ett trevligt sätt
Alternativportalen 
Kommentera