En liten anekdot om akne och kost: del 2

– Men du… hur kan man äta stenålderskost egentligen? Det finns ju liksom inga mammutar kvar!

I denna veva ramlade jag av en händelse över en bok på biblioteket med titeln ”Stenålderskost”, skriven av Loren Cordain. Jag har alltid varit intresserad av naturfolk och deras liv så jag lånade hem den. I boken finns ett avsnitt om akne beskrivandes hur detta tillstånd inte existerar hos naturfolk. Detta väckte naturligtvis mitt intresse. Jag bestämde mig för att testa! Enligt Cordain innehåller en äkta stenåldersdiet inte mycket av det som vi i västerlandet äter. Mejeriprodukter, socker, salt, säd och baljväxter var tabu. Likväl skulle kaffe och mättat fett undvikas. Det sistnämnda kändes konstigt eftersom jag hade hört att eskimåer åt mättat fett i stora mängder och därtill slängde de magra fina bitarna som filén osv. till sina hundar, men jag valde att tro på Cordain och jag visste ju att mättat fett var farligt efter hemkunskapen i grundskolan (den saken har jag dock omvärderat nu). Självfallet skulle även alla tillsatsrika livsmedel uteslutas ur kosten. Det som skulle ätas var kött, fisk, skaldjur, ägg, frukt, grönsaker, vegetabiliska oljor (stenålderskost?) och nötter.

– Asså, du ser ju verkligen inte frisk ut. Ät lite mer bullar så blir det nog bättre ska du se!

Det första jag märkte när jag började äta Cordains version av Stenålderskost var att magen kom i olag. Den betedde sig mycket underligt åt. Ungefär som om den var i panik liksom. Det blev faktiskt en hel del magproblem under den totala tid av tre år som jag mycket strikt följde den här kosthållningen. En del rejäla förstoppningar ingick där (skulle kunna utveckla den saken en del men jag misstänker att läsaren även klarar den biten själv med lite fantasi om den så önskar). Jag tror att anledningen är det låga fettinnehållet och mycket höga fiberintaget. Cordain vill till exempel att man ska skära bort fettranden på fläskkotletterna osv. och merparten av fettintaget bör vara från vegetabiliska oljor enligt honom. Jag tror nuförtiden, både pga. egen erfarenhet men även pga. ny kunskap i frågan, att detta inte är sunt men den frågan kanske jag utvecklar i ett annat blogginlägg. I alla fall… för att bli mätt var jag tvungen att äta enorma portioner av grönsaker med olja på. Jag smååt konstant, exempelvis nötter blandade med russin blev ett dagligt standardsnacks. Trots detta var jag konstant hungrig. Jag minskade kraftigt i vikt (jag var redan smal innan jag började) och frös ofta när jag var utomhus. Att bada på somrarna var inte att tala om under den här tiden! Närstående klagade på att jag började se ut som en koncentrationslägerfånge! Ibland blev det lite besvärligt vid sociala situationer när jag var tvungen att tackade nej till saker som folk bjöd på dessutom. Var det då värt det? Ja!

Redan efter tre månader började jag se resultat i ansiktet… precis som man ska göra när man hittat en bra aknemedicin! Sedan fortsatte det så. Var tredje månad kunde man se en tydlig förbättring! Ja, tidigare också förstås men eftersom jag var så tränad i att analysera resultat var tredje månad så gjorde jag det. Vid 24års ålder hade mina akneproblem minskat i sådan omfattning att jag inte ansåg dem vara något problem längre. Då hade jag ätit mycket strikt stenålderskost i ett år. Under den tiden och det kommande året gjorde jag en del test med ”tabumat” för att se hur det påverkade aknen. Tydligast resultat gav vitt rostbröd med margarin och mager ost. Ett till två dygn efter inmundigande så kom ett gäng finnar som brev på posten varje gång! Via sådana små prov kunde jag alltså bevisa för mig själv att jag var inne på rätt spår och att akneförbättringen inte berodde på slumpen. Efter två år på stenålderskost slutade de dock att fungera. Antingen hade jag ätit mig motståndskraftig eller så hade jag helt enkelt vuxit ifrån min akne så som aknedrabbade vanligen gör. Jag vet inte vilket som är rätt där.

– Jorå, det börjar faktiskt att se lite bättre ut nu!

Vad jag hade önskat är dock att min skolläkare redan då vid 13-14års ålder då jag första gången sökte hjälp för min akne hade berättat för mig hur jag skulle äta för att minimera riskerna för ökande utbrott. Istället blev jag påkrängd en massa dyra verkningslösa och till och med direkt skadliga mediciner. I efterhand är jag väldigt besviken på hur sjukvården behandlat mig. Jag är dock glad över upptäckten av stenålderskosten vilket har lett till uppkomsten av nytt stort intresse hos mig, kost och hälsa, även om jag nuförtiden gått vidare till vad jag tror är bättre läror än de förespråkade av Loren Cordain (se ”Läs mer” nedan).

I nästa del ska jag bena ut lite kring det jag känner till om det vetenskapliga läget gällande sambanden mellan kost och akne. Det finns nämligen studier i området även om inte alla läkare verkar känna till det! Sannolikt behöver man inte följa Cordains version av stenålderskost för att bli kvitt besvären, även om den fungerar (i alla fall på mig). Det finns exempelvis även anekdotiska bevis på förbättrad akne från människor som följer LCHF.

Läs första delen här!

Läs mer:
Kost och akne: Vad säger vetenskapen?
Weston A Price och Välfärdssjukdomarna

Annons