Vårt ekonomiska system del 3: Hur fungerar centralbanker och vilken makt har dem egentligen?

Kan det bli fluffigare än i filmen ovan? Centralbanker, om de själva får välja, pratar mest om prisstabilitet och betalningssystem, precis som ECB-reklamen ger exempel på. De framställer sig ofta som ganska maktlösa och snälla organisationer. Ändå är centralbankerna de enda officiella institutioner i samhället som står utanför demokratins kontroll. De är i del flesta fall totalitära fristående organisationer, officiellt skapade för att hålla ”inflations- och deflationsmonstren” borta. Men har de verkligen så lite makt som det verkar? Vad gör centralbankerna förutom att kontrollera priser och tillhandahålla säkra betalningssystem?

Här slutar fluffet…

Har du någonsin funderat över vilken maktfaktor i samhället som är enskilt störst? Är det riksdagen? Är det statsministern? Är det storföretagen? Alla dessa har stort inflytande över vårt samhälle. Kan det verkligen finnas något som står över dessa makthavare? Vad skulle kunna agera som koppel för dessa officiella och inofficiella regenter?

Ja, alla uppräknade makthavare ovan skulle nog inte ha något emot att få lite mer pengar! Eller vad tror du? Faktum är att historien visat att den som har makten över ett lands pengar har makten över all handel och därmed, på sätt och vis, även över staten. En stat som måste låna pengar för att få råd till reformer är inte självständig. Lagen som säger att den skuldsatte står under långivaren gäller på så vis även på statlig nivå vilket exempelvis den senaste finanskrisen visat, likväl som decennier av IMF-påtryckningar på världens skuldsatta u-länder. ”Den som är i skuld är icke fri” var ett citat Göran Persson blev känd för. Det kan sannolikt ligga mycket mer bakom det yttrandet än vad som framgår i media.

Så vem har då makten över ett lands penningmängd?

Det officiella svaret är såklart den nationella centralbanken, i Sveriges fall Riksbanken. Denna skapar pengar av papper och metall som den sätter i cirkulation genom att sälja dem till privatbankerna, likväl lånar den ut elektroniska pengar som skapas med några knapptryckningar i datorn. Men kontanterna utgör bara 3-5% av penningmängden och i dagsläget skapar Riksbanken inte mycket pengar elektroniskt. Penningmängden uppehålls istället primärt genom Fractional Reserve Banking, utövat av de privata bankerna som, bland annat, använder elektroniska pengar de lånar från centralbanken som reserv för egen kreditexpansion. Teoretiskt sett skulle dessa banker, om de agerade unisont, kunna minska penningmängden i sådan utsträckning att landet gick omkull. Det räcker med att de kallar in lånen. De privata bankerna skulle då stå som ägare av både fastigheter, mark och företag som agerat säkerhet för dessa lån! Turligt nog står de själva i skuld till Riksbanken och varandra vilket minskar möjligheterna för sådan total ekonomisk ödeläggelse och varför döda sin inkomstkälla?

Så det är bara privatbankerna som styr… egentligen?

Nej, för om en centralbank valde att dra in på pengarna den lånar ut till den privata banksektorn så skulle penningmängden också minska. Likväl tyder empirisk forskning på att centralbanker kan styra allokeringen av nyskapad kredit och därmed påverka vilka branschsektorer som ska frodas respektive minska i omfattning. Utan pengar kan ingen handel ske eller politiska reformer genomföras och har vi för mycket pengar stiger priserna (inflation) och har vi för lite så minskar de (deflation). Betydelsen av att inneha makten över penningmängdens kvantitet är med andra ord enorm!

Men har finanskriser något med kontrollen över penningmängden att göra?

För att besvara den frågan kan det vara läge att titta på penningmängdens kvantitet i tider av ekonomisk instabilitet. Vad har hänt med den? Har den ökat eller minskat? Penningmängden är trots allt kontrollerad och flyter inte på av sig självt. Att de ekonomiska konjunkturcyklerna skulle vara något naturligt förlopp verkar högst osannolikt. Finns pengar i lagom och anpassad mängd så fungerar handeln bra men är det ont om pengar eller för mycket pengar så fungerar den dåligt. Likväl, de företag som tilldelas lån klarar sig bra medan de som nekas lån får det besvärligt. Svårare än så behöver det inte vara!

Men varför tillåts då centralbanker att vara demokratiskt oberoende och ansvarsfria?

Riksbanken gjordes demokratiskt ansvarsfri och oberoende 1998 efter åratal av recession i efterdyningarna av den stora finanskrisen i början av 90-talet, som hade sin början i kreditavregleringen 1985 (Novemberrevolutionen). Man trodde, påverkad av den nyliberala tidsandan, att den skulle fungera bättre om inte ”klåfingriga politiker” lade sig i penningpolitiken. Blott en gång om året rapporterar Riksbanken vad den sysslar med till våra folkvalda numer men dessa har ingenting att säga till om gällande penningpolitiken. Ändå är penningpolitiken, makten över penningmängdens storlek, den enskilt viktigaste faktorn gällande huruvida ett land ska fungera framgångsrikt eller inte!

Med förståelse för detta är det faktiskt anmärkningsvärt att centralbanker, som ECB i filmen ovan, bara pratar om prisstabilitet och betalningssystem med omvärlden. Frågan varför sådana maktkoncentrationer tillåts vara demokratiskt oförankrade är alltså svårbesvarad. Till synes verkar det självklart att folkvalda politiker ska bestämma över en så viktig fråga i ett demokratiskt samhälle. Vi har väl fortfarande demokrati eller?

Så alla nyliberaler är för att centralbanker ska vara privata och ansvarsbefriade? De gillar ju både privatiseringar och avregleringar!

En intressant iakttagelse är att en av de främsta ikonerna för nyliberalismen, nobelpristagaren Milton Friedman, ansåg att centralbankernas maktposition var alldeles för stor för att kunna lämnas i händerna på några få män. Och som filmen nedan visar riktade han stark kritik mot privatägda Federal Reserve i USA. Ja, kanske att man t o m kan tolka filmen som att han ansåg att den oberoende centralbanken skapade krisen och sedan medvetet behöll landet i recession!?

Så här skrev Milton Friedman i The American Economic Review, juni 1948:

“A reform of the monetary and banking system to eliminate both the private creation and destruction of money and discretionary control of the quantity of money by the central bank authority. The private creation of money can perhaps best be eliminated by adopting the 100% reserve proposal, thereby separating the depository from the lending function of the banking system

These modifications would leave as the chief monetary functions of the banking system the provision of depositary facilities, the facilitation of check clearance, and the like; and as the chief function of the monetary authorities, the creation of money to meet government deficits or the retirement of money when the government has a surplus.”

Han menade alltså att skapandet av pengar skulle skötas enbart av staten och skapandet av pengar skulle vara för att möta statliga underskott och borttagandet av pengar ur cirkulation skulle ske när staten hade överskott för att inte riskera inflation. FRB ansåg han skulle förbjudas. När Sverige mådde som bäst i mitten av 1900-talet efter andra världskriget var Riksbanken direkt underställd riksdagen och kreditgivningen var reglerad. Sverige har aldrig riktigt återhämtat sig ekonomiskt sen finanskrisen på 90-talet. Inte om man ska mäta det i arbetslöshetssiffror i alla fall! Och hur gick det till när finanskrisen uppstod? Jo, bankerna kallade unisont in sina lån! Räntan steg till 500% efter en tid av ohämmad kreditexpansion. Kan Friedmans kritik mot Federal Reserve gälla även för Riksbankens agerande från 1985 fram till slutet av 90-talet då den gjordes självständig? Man kan bara spekulera.

Men fungerar inte oberoende centralbanker bättre eftersom nästan hela världen valt att ställa dem utanför räckvidden för de där ”klåfingriga politikerna”?

Den globalt välkände ekonomen Richard A Werner har i sin forskning visat att centralbanker som är direkt demokratiskt styrda historiskt sett har fungerat bättre än icke demokratiskt styrda. Tyska Bundesbank är hans huvudexempel på detta. Bundesbank var, under den tid den styrdes direkt under tyska riksdagen, enligt Werner det bästa exemplet i västvärlden på hur en centralbank ska sköta sina uppgifter. Han har även visat att kriser följda av långa recessioner historiskt sett ofta har lett till att centralbanker vunnit demokratiskt oberoende. Efter detta har recessionerna, som av ”magi”, vanligen upphört. Men om finanskriser uppstår till följd av manipulationer i penningmängden… ja, då måste ju de som har makten över penningmängden haft något att göra med saken redan från början, eller? Det är åtminstone vad Milton Friedman insinuerar i  filmen ovan.

Kan begreppet ”tjänstemannavälde” få en uppgraderad ställning i detta sammanhang? Är det så att den totalitära makten över penningmängdens kvantitet är en så oemotståndligt lockelse att centralbanker medvetet  kraschar ett lands ekonomi för att uppnå detta mål? Varför stå i centrum och ta ansvar när man kan styra ett land i skymundan?

I sin bok ”Mammons Furstar” (eng: ”Princes of the yen”) beskriver Werner centralbankernas roll så här:

”Oberoende centralbanker gör att en liten grupp tjänstemän kan bestämma hur stor den ekonomiska tillväxten ska bli (i Novemberrevolutionen visar Dan Josefsson hur tillväxten i Sverige når rekordhöjder i samma takt som kreditgivningen skenar, min anm.), om det ska råda låg- eller högkonjunktur, om priset på tillgångar ska stiga eller falla, om valutan skall stärkas eller försvagas, om pengarna ska användas produktivt eller spekulativt, vilka som ska få nya pengar och därmed kunna nyttja begränsade resurser och om arbetslösheten ska öka eller minska, om företag ska gå i konkurs eller om det ska bli en nyetableringsvåg.”

Den ständiga frågan om hönan och ägget verkar här bli aktuell. Vilket monster kom först? Deflationsmonstret, inflationsmonstret eller är det centralbanken i sig som är monstret som skapar de andra monstren?

Men om det är så här så måste det väl ha hänt förr, eller?

Faktum är att historien är full av politiska sammandrabbningar där makten över penningmängden har stått i fokus! I USA har kampen mot en privatägd centralbank varit särskilt aggressiv. Lincoln som var en av de största förkämparna för statligt utgivna pengar – så kallade Greenbacks – blev exempelvis mördad. I filmen ”The Money Masters” lyfts fakta fram som visar att mördaren kan ha varit lejd av mäktiga internationella bankintressen. Likväl beskriver filmen hur kontraheringen av penningmängden har använts historiskt för att kontrollera ett lands ekonomi. Alltid samma mönster: först ökar penningmängden och lånebubblor blåses upp och sedan kontraheras den så att bubblorna spricker och folk lämnas utblottade medan bankerna skaffar sig enorma tillgångar i realekonomin.

Men ECB är väl en schysst organisation ändå väl?

Europeiska centralbanken, beskriven i den fluffiga filmen överst, är delvis privatägd och en av de mest oberoende centralbankerna i världen.

Detta enligt Lissabonfördragets artikel 130:

When exercising the powers and carrying out the tasks and duties conferred
upon them by the Treaties and the Statute of the ESCB and of the ECB, neither the European Central Bank, nor a national central bank, nor any member of their decision-making bodies shall seek or take instructions from Union institutions, bodies, offices or agencies, from any government of a Member State or from any other body.

The Union institutions, bodies, offices or agencies and the governments of the Member States undertake to respect this principle and not to seek to influence the members of the decision-making bodies of the European Central Bank or of the national central banks in the performance of their tasks.

Texten skulle kunna tolkas så att om ett euroanslutet land anser att ECB borde öka penningmängden eftersom landet är i recession, pga. brist på pengar, får landets regering eller riksdag inte försöka påverka centralbanken till att göra detta. Landet är helt beroende av ECB-tjänstemännens välvilja i sammanhanget. Men då är vi där igen för om ett EMU-land har för lite pengar i cirkulation beror det ju faktiskt på att ECB har misskött sina uppgifter. Men vad har tjänstemännen på ECB att förlora på det? Intet, de är ju ansvarsbefriade… frågan är varför de medvetet tagit beslutet att behålla landet i recession? Bara de själva vet svaret i ett sådant läge!

Men om det då är de demokratiskt oberoende och ansvarsbefriade centralbankerna som är de egentliga monstren. Finns det glasburkar som är tillräckligt stora för att rymma sådana otäckingar?

Det har det funnits förr!  Fram till 1998 satt Riksbanken i en alldeles ypperlig glasburk. Vi kan lätt ordna en ny åt den om bara den politiska förståelsen för problematiken finns!

Läs mer:
Vårt Ekonomiska System del 4: Ständigt denna inflation
Vårt ekonomiska system del 5: Sanningen om räntan (och hur du beräknar dina verkliga skulder).
Vårt Ekonomiska System del 2: Starta musiken och låt den spela!
Vårt ekonomiska system del 1: Vad är egentligen pengar och hur skapas dem?

Annons