Novemberrevolutionen

Igår sändes Dan Josefssons dokumentär ”Novemberrevolutionen” på kunskapskanalen. Den handlar om den svenska kreditavregleringen 1985 som var orsaken till den finanskris som drabbade landet i början av 90-talet, då 90000 företag gick i konkurs. Filmen reder ut de officiella anledningarna till varför kreditavregleringen genomfördes och de politiska förhållanden som rådde under denna tid. Frågan kring ansvaret diskuteras genomgående under filmen men något riktigt svar kommer inte Josefsson fram till. De primärt utpekade som ansvariga är finansminister Kjell-Olov Feldt, riksbankschef Bengt Dennis och ordförande för riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink.

Formellt stämmer detta men är det hela bilden? Vad har historien att säga om sådana här händelser? Finns det någon likhet mellan den svenska 90-talskrisen och andra ekonomiska kriser i historien?

I filmen berättar Bengt Dennis om stora påtryckningar från IMF, OECD och BIS (Bank of international settlements) om att omforma penningpolitiken. Vidare berättar tjänstemannen Anders Sahlén – ansedd som ingenjören bakom kreditavregleringen – att han tycker att de politiska reformer, privatiseringar och avregleringar, som krisen gav upphov till har varit bra för Sverige. Han ser nästan nöjd ut. Att arbetslösheten i Sverige efter krisen kroniskt fördubblats gentemot 70- och 80-talets nivåer är dock inget han kommenterar. Detsamma gäller Åsbrink, dvs. att han gillar den nya nyliberala struktur som blivit standard i Sverige efter krisen, även om han i alla fall beklagar de negativa effekterna av hans politik och även erkänner sitt ansvar. Kjell-Olov Feldt ser ut att skämmas för vad han har gjort även om han inte uttalar sig i sådana termer. Han antyder vagt att om han fått bättre information innan beslutet togs kanske det sett annorlunda ut idag. Bengt Dennis skyller mest bara ifrån sig.

Jag skulle varit nöjd med Josefssons slutsatser kring krisens uppkomst om det inte vore för att hans skildring inte alls är unik. I boken ”Mammons Furstar” berättar ekonomiprofessorn Richard A Werner om en händelse vid ungefär samma tid i Japan av mycket snarlik karaktär. Likväl finns andra historiska skildringar av det fenomen (se film ovan, vid c:a 4.30) som drabbade Sverige och som vi fortfarande inte riktigt återhämtat oss ifrån, dvs. en snabb ökning av penningmängden som följs av en kontrahering – kreditbubbla följt av recession. Werner menar att det var tjänstemän, som officiellt inte skulle sig i politiskt beslutsfattande, som medvetet manipulerade fram krisen i Japan. Efter att den japanska kreditbubblan spruckit och penningmängden kraftigt sjunkit samt genom tjänstemännens försorg kvarhållits på en artificiellt låg nivå tvingades strukturella reformer (IMF:s favoritbegrepp) fram som gjorde arbetslösheten permanent och skapade svåra umbäranden för folket. Snart framkom att hela den penningpolitiska strukturen var felaktig och landets centralbank gjordes oberoende gentemot regering och riksdag. Det sistnämnda skedde i Sverige 1998. I Japan lite senare. Japan,  ett land som benämndes som ett ”ekonomiskt under” under 70- och 80-talet. Sverige prisades för ”den svenska modellen” internationellt i decennier innan krisen. Gick det för bra för dessa länder? Stack deras framgång i ögonen på en del internationella aktörer? Minns påtryckningarna från utlandet som Dennis klagade över!

I dokumentären klagar Bengt Dennis även starkt över att politiker inte använde finanspolitiken för att dra åt svångremmen hårdare på Sverige. Ingvar Karlsson nämner att banta ned budgeten med flera hundra miljarder som det i så fall varit frågan om var något som bara inte gick att genomföra. Nej, tacka katten för det! I Japan varade recessionen större delen av 90-talet fram tills 2001 då Bank of Japan, strax efter att ha tillgivits en demokratiskt oberoende ställning, började skapa pengar igen eller som det på fackspråk kallas, ge ”kvantitativa lättnader”. Detta hade den påstått som varande omöjligt under hela 90-talet pga. inflationsmålet. Men nu gick det tydligen och direkt gavs bevis utåt för att en centralbank i oberoende ställning ger en bättre penningpolitik! Vad som inte diskuterades var det faktum att inflation inte är något problem under en recession eftersom pengar då finns i för liten mängd. Inflation kan endast uppstå efter att ekonomin återhämtat sig! Därför hade kanske Riksbanken kunnat ge kvantitativa lättnader under 90-talet i Sverige när medborgarna fick genomlida Göran Perssons åtstramningspolitik. En politik han senare fick positivt erkännande för (efter att Riksbanken gjorts demokratiskt oberoende) menandes att han ”räddat Sverige”!

Inflationsbekämpning sattes som överordnad alla andra penningpolitiska ambitioner i Sverige i början av 90-talet. Tidigare hade målet även innefattat ökad sysselsättning. Inflationen var nu huvudfienden, monstret, som måste bekämpas med alla till buds stående medel. Ganska lätt för Riksbanken att hålla penningmängden på låg nivå – obs: ren spekulation från min sida – under sådana beslöjande omständigheter! Arbetslösheten tilläts öka. Sveriges forna välstånd var bortblåst. Numer är vi vana vid hög arbetslöshet. Den har blivit en del av samhället. Det nya svenska nyliberala samhället! Men vem bar då ansvaret?

Omöjligt att besvara naturligtvis och det är sannolikt därför som Josefsson inte gör det i sin dokumentär, men enligt Werner så hette tjänstemannen med huvudansvaret för den japanska kreditbubblan och spräckandet av densamma Yusuhi Mieno. Han var riksbankschefens närmaste man vid bubblans uppblåsning och satt som hans efterträdare när bubblan brast. Mieno hade duperat riksbankschefen och undanhållit information för honom bland annat kring hur riksbanken allokerat nya krediter (styrt penningmängden). I Novemberrevolutionen framgår att riksbanksfullmäktige blåstes rätt hårt av Riksbankens tjänstemän. De förtroendevalda övertygades om att kreditavregleringen inte skulle få några negativa effekter och klubbade igenom beslutet i god tro. Åsbrink var ordförande och kan ha vetat vad saken handlat om men det är inte värt att spekulera kring. De som måste haft koll var dock riksbankens tjänstemän. Ingvar Karlsson menar i en intervju att han inte kunde förstå varför Riksbanken inte slog larm när krediten löpte amok? De hade ju all statistik tillgänglig! Kanske kreditavregleringsingenjör Anders Sahlén och hans medarbetare vet svaret på den frågan? Numer styr de i alla fall Sveriges penningpolitik helt oberoende av riksdag och regering. En otrolig maktposition i ett samhälle enligt Werner med flera. Kul för dem då! Grattis!

Dan Josefssons journalistiska insats går inte att klaga på. Jag rekommenderar alla att se ”Novemberrevolutionen”, men gör det gärna efter att ni läst ”Mammons Furstar” av Richard A Werner. Sen är det bara att sätta igång de konspiratoriska spekuleringarna. Varför ville de internationella organisationerna att Sverige skulle nyliberaliseras och kreditmarknaden avregleras? Varför låg BIS – centralbankernas centralbank – i så hårt för att Sverige skulle ändra om sin penningpolitik? För att inte tala om IMF – sannolikt den ekonomiska kolonialismens frontorganisation – som styrs av USA!? Hur mycket av Sverige såldes ut till utlandet efter alla strukturella reformer, privatiseringar och marknadsavregleringar, som företogs under recessionen? Det finns mycket mer jag skulle vilja veta om den här frågan. Dags för en ”Novemberrevolutionen II” Dan? Kanske i en ”Mammons Furstar-version”?

Ladda ner och se ”Novemberrevolutionen” gratis här.

Andra sajter om kreditavregleringen 1985:

Den svenska statskuppen
Den svenska statskuppen: del 2

Dan Josefssons hemsida

Läs mer:
Novemberrevolutionen II – Se den på Youtube!
Vårt ekonomiska system del 3: Är Riksbanken egentligen ett ”monster”?

Annons