Är homosexualitet naturligt?

”Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.”

Så står det i bibeln: Män som ligger med andra män förvägras evigt liv efter döden. Än i dag är frågan om homosexualitet kontroversiell i flera sammanhang. Exempelvis den numera namnkunnige frikyrkopastorn Åke Green gjorde i en predikan med titeln ”Man och Kvinna – Guds Skapelseordning”, ett uttalande som väckte stor debatt. Detta efter att han blivit anmäld för hets mot folkgrupp av den lokala RFSL-ordföranden i Bornholm där predikan hölls, 20juli 2003.

Uttalandet löd:

”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren. Inte heller djuren går fria från människans sexuella behov och branden som är tänd i en människa. Utan till och med detta kan man ägna sig åt”

Med ”sexuella abnormiteter” menade Green allt sexuellt beteende som inte skedde mellan man och kvinna… och troligen då på det enda godkända tillvägagångssättet, missionärsställningen. Därav de homosexuellas upprördhet över uttalandet. Vad Green och hans åsiktsfränder inte kände till är att den s.k. ”branden” som är tänd i en människa även i högsta grad är tänd i djuren! Homosexualitet, bisexualitet, onani, orgasm hos bägge könen mm är väldokumenterade beteenden och skeenden i djurvärlden.

En framträdande representant för dessa ”sexuella abnormiteter” i naturen är människans närmaste släkting Dvärgschimpansen, även kallad Bonobon. Den tillhör de mest promiskuösa arterna på jorden. I en flock dvärgschimpanser gör nästan alla det med alla! Flertalet är bisexuella, en del av främst honorna föredrar rent homosexuella relationer. De onanerar flitigt, har analsex, oralsex och ordinära samlag. Gruppsex, incest och sex med minderårig är också inkluderat! Hanarna hänger ibland i en gren buk mot buk och onanerar genom att gnida sig mot varandra. Ett välutvecklat teckenspråk används för att kommunicera och då betyder att sluta och stänga armarna framför sig ”sära på benen”.

Vanföreställningarna om djurs sexliv är utbredda. Att djurs heterosexuella kontakter ofta sker under begränsade parningssäsonger behöver inte innebära att djuren är helt sexuellt inaktiva under den tid honorna inte är befruktningsbara. Djurhonor har klitoris och kan få orgasm precis som kvinnor hos människor och ofta föregås en befruktning av flera kopuleringar, ofta för rent nöjes skull. En kull lejonungar kan vara frukten från en av uppemot 1500 påsättningar och för varje rede med ägg kan de amerikanska tornfalkarna ha idkat samlag 700 gånger!

I forskarvärlden är det tyvärr ofta så att resultaten anpassas efter teorin istället för tvärtom. Prestige, forskararvoden mm står på spel och det är troligt att även vårt samhälles kristna föreställningar har haft inverkan i sammanhanget. Stora ansträngningar har i vilket fall gjorts för att behålla villfarelsen att djur lever i strikt monogama heterosexuella förhållanden.
Ett exempel: En amerikansk forskare med Tjockhornsfår som sitt expertområde hade stora bekymmer med sitt forskningsresultat. Han oroades för hur det skulle uppfattas när han redovisade fakta som visade att dessa så rent utpräglat maskulina djur var homosexuella. Han ägnade två år åt att skapa smarta formuleringar för att lösa problemet. Omskrivningar som ”aggrosexuellt beteende” användes för att visa att aggression och sexuellt beteende inte kunde särskiljas hos tjockhornsbaggarna. Slutligen bestämde sig forskaren dock för att säga som det var… baggarna var bögar.

Att många män av Homo Sapiens tänder till av lesbisk porrfilm är välkänt. Detta faktum har använts av forskare för att förklara lesbisk aktivitet i djurvärlden. Att se en hona bestiga en annan hona hos ekorrapan har beskrivits som ett sätt att få hanarna intresserade. Beteendet har hävdats existera hos många arter. Frågan om honorna gör det för sitt eget höga nöjes skull tycks dock inte ha ställts i dessa sammanhang. Att mänskliga kvinnor skulle bestiga varandra enbart för att få igång sina trötta heterosexuella män känns dock en aning långsökt. Vi vet att lesbiska kvinnor gör det för egen vinning men det faktum att det skulle kunna vara likadant i djurriket tycks forskarna som framlade ”upphetsningsteorin” inte ha reflekterat över.

Vissa biologer hävdar att bisexuella beteenden ofta har en bestämd social funktion och inte alls behöver betyda samlag eller njutning. Så kan det möjligen vara… det kan säkert handla om hierarkifrågor eller liknande. Dock är det ju så att även människan biologiskt räknas som en art. Studier har visat att bisexualitet var vanligare bland främst män förr i tiden. I London hade runt hälften av alla män erfarenhet av sex med andra män. Det var förbjudet i lag men ändå i hög grad accepterat i samhället. Merparten av männen gifte sig och skaffade sedermera barn. Kan det vara så att om samhällsklimatet i vår tid varit mer accepterande mot bisexualitet så skulle det vara mer utbrett? Och vad är det som säger att saken i så fall inte skulle kunna avspeglas i djurvärlden? Fler studier i ämnet vore önskvärt.

Det finns fördelar med homosexualitet i djurriket. Australiska svanhannar gaddar exempelvis ihop sig i par under parningssäsongen och försvarar gemensamt ett revir. Sin gemensamma styrka gör att de kan föda upp till 80% av sina kullar (de jagar iväg honorna när de lagt äggen) när deras heterosexuella par bara ligger på cirka 30%. Om detta är för att svanhannarna fattat tycke för varandra eller om det bara är en smart lösning för fortplantningen låter jag vara osagt.

Djur i allmänhet är flitiga onanister. Lejon gör det med framtassen, fladdermöss föredrar baktassarna, valrossar måste ta till labbarna och babianer till och med svansen. Hjortar och sebrahingstar har det lite besvärligare. De måste kröka rygg så att de kan gnida sig mot magen. Det kan ju kännas bra att det finns sådana medel att ta till eftersom långt ifrån alla individer vanligen deltar i artens fortplantning. Hos exempelvis giraffer är det upp till 75% av individerna som inte deltar i reproduktionen av arten. Bland sjölejonen ända upp till 95%! Ändå har de flesta ett rikt sexliv med sig själva eller med individer av samma kön. Reproduktionen verkar trots detta fortgå i tillräcklig omfattning och blir det för mycket idkar många arter abort. Sjölejon är exempel på detta. Många honor, från olika arter, kan på något sätt framkalla dödfödda foster. Detta sker ofta samtidigt och sent i havandeskapet. Fåglar slänger ägg ur boet och apor tros äta fosterdrivande växter.

Det finns många studier som sätter våra vanliga trosföreställningar på spel och som tvingar oss att tänka i nya banor. Allt från hbt-personers rättigheter till abortfrågan är ju känsliga ämnen i samhället idag. Kan fakta från djurriket hjälpa oss att ge dem en mer rättvis och biologiskt korrektare behandling? Tiden får utvisa om resultaten från sådana här studier kommer att ta plats i den nutida politiska debatten.

Källor:

Bruce Bagemihl – Biological Exuberance: Animal homosexuality and natural diversity (St. Martin´s Press, New York)