Den primitiva nutidsmänniskan

”One of the first conditions of happiness is that the link between Man and Nature shall not be broken” ~Leo Tolstoy

Vilka är de grundläggande aktiviteter vi människor ägnar oss åt?
Äta, sova, fortplanta oss och försvara oss (mot väder, fiender, sjukdom etc) verkar vara det grundläggande temat.
Hur vi gör dessa saker har varierat under historiens gång och på grund av faktorer som rådande kultur, klimat, tillgång till rent vatten och föda och andra förutsättningar.

Vi lever nu i en tid där dessa saker utförs medelst ytterst komplicerade och avancerade arrangemang.
Vi kan nu i butiken köpa en fläta med vitlök som odlats i Belgien och sen skickats till Afrika för att flätas och sen skickats till det lilla exotiska landet Sverige!
Man kan sätta sig på ett plan och vara i Indien samma dag. Köpa en möbel designad i Sverige, tillverkad i Kina och såld i en enorm jättebutik som IKEA där en massa människor köper precis samma möbel som vi. Vi kan kommunicera lika lätt med grannen som med kompisen som befinner sig i Malaysia via Internet och telefon.

Allt detta har vi vant oss med och tar mer eller mindre för givet.
Tillvaron blir på vissa sätt bara mer och mer komplicerad. Samtidigt tycks det som nutidsmänniskan bara blivit mer och mer primitiv när det kommer till att själv ordna de saker vi behöver för vår överlevnad. Hur odlar man grönsaker egentligen? Hur bygger man ett hus? Hur överlever man med det vi finner i vår närhet?
Detta är saker som färre och färre människor har kunskaper kring.

”Bo” betydde i fornsvenskan ”göra i ordning” eller ”bereda” och syftade på arbetslivet. Nu för tiden kan kanske de flesta bostäder betecknas som fritidsbostäder, för de är inte längre kopplade till sättet vi försörjer oss på. Istället har hemmet blivit en plats där vi vill ta det lugnt, sova och gömma oss lite.

Hushållsapparaterna är många i de flesta hem, de besparar oss lite jobb. I den större delen av världshistorien tycks de allra flesta integrerat sitt boende med aktiviteterna man utförde för att överleva. Så är det alltså inte längre för de allra flesta.

Valet av bostad beror väl numer sällan på att man konstaterat att jorden omkring är lämplig att odla på eller att hålla sin boskap på, utan det är andra faktorer som räknas.

Förr flyttade man nästan bara på grund av försörjningen. Alltså inte för att leva på en vackrare plats eller i ett tjusigare hus. Man kan nu sällan se på folks bostäder vad det är för yrken de har eftersom det inte speglas där.
På dagarna lämnar vi som skulle ha varit en flock varandra för att spendera dagarna skiljda från varandra (om man nu ens bor ihop familjevis, även detta är inte i denna tid något självklart).
De vuxna i familjen samlar pengar till föda och för att betala för bostad och andra livsnödvändigheter. En avsevärd mängd pengar ska ofta betala av olika lån man tagit också.
Barnen som för allt i världen inte ska utgöra en störning för de vuxna, förvaras på instutitioner som på mesta kostnadseffektiva sätt ska förbereda dem på ett liv likt deras föräldrar.

De komplicerade arrangemangen tycks bara bli mer och mer avancerade och mindre och mindre begripliga för den enskilda individen som istället mer eller mindre förlorat den kunskap som för inte så länge sedan var livsnödvändig. Att bygga sig ett hem, snickra ihop möbler, tillverka sina egna kläder och odla sina egna grönsaker var något de allra flesta kunnat under världshistoriens gång.

Citat från förordet till John Seymours bok ”Självhushållning” skrivet av Dr. E.F. Schumacher:

”Vi kan antingen göra saker själva eller betala andra för att göra dem åt oss. Det är dessa två system som ger oss vår försörjning. Vi skulle kunna kalla dem det ”självförlitande systemet” och ”organisationssystemet”.
Det förstnämnda verkar ge självständiga män och kvinnor; det sistnämnda ger organiserade män och kvinnor. Alla existerande samhällen fungerar genom en blandning av dessa system: det är bara proportionerna som varierar.

Under de senaste hundra åren har det skett en enorm och historiskt sett unik omsvängning: från självförlitande mot organisation. Det har resulterat i att människor blivit mer osjälvständiga än någonsin tidigare. De kan hävda att de har en mycket högre utbildning än någon generation före dem, men faktum kvarstår att de knappast kan göra någonting alldeles på egen hand.
De är ytterst beroende av enormt komplicerade organisationer, av fantastiska maskiner, av allt större penninginkomster. Vad händer om alltihop stannar eller bryter samman?
Vad händer vid en strejk eller arbetslöshet? Kan staten tillgodose alla behov? I en del fall ja. I en del fall nej. Många människor faller igenom maskorna i säkerhetsnätet och vad händer sedan? De lider, de blir håglösa, till och med förtvivlade. Varför kan de inte hjälpa sig själva? I allmänhet är svaret bara alltför uppenbart: De vet inte hur, de har aldrig gjort det förr och vet inte var de ska börja.”

Hade denna modell och den materiella tryggheten gjort oss lyckliga så borde vi svenskar vara alldeles i extas… Verkligheten ser dock inte ut sådan: Mellan 20 och 40 procent av befolkningen uppger att de lider av psykisk ohälsa. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år, vanligare än död i trafikolyckor!

Hur vi kan ändra riktning? Det hoppas jag kunna belysa under kommande inlägg och det är något som jag själv vill lära mig mer om.

Skrivet av: Malya Hari

(Källa angående psykisk ohälsa: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4975396)

Annons